Den blå riddaren i den håriga rustningen

Idag fick jag världens fläskläpp när Pectus och jag busade. Och det tillhör lite av vanligheten med att ha en grandis i sin vardag. Tårarna bara forsade ner och jag låg helt utslagen av vår krock. Det var då lillplutten tog på sig en hjältes uppgift och tog hand om mig och försiktigt kom fram och skulle tvätta bort allt ont och säga att matte, det är ingen fara. Sen när jag sa hämta husse så gick han iväg och skulle hämta honom och vågade inte komma tillbaka, för Husse kom inte med tillbaka. Och han var ju en hjälte nu. Så han stod i hallen och vägde en stund, tittade mot mig och tittade mot köket där Husse var, la sig sen ner i hallen och väntade ända tills husse kom. Finaste pectusen <3