Tre Senaste Uppdateringarna
Galleri
2 juli, 2017Nu finns nya bilder i album wise Pectus :)
Ny Kategori
5 maj, 2017Nu finns en ny kategori som heter Pectus & Madde bilder :)
Galleri
2 maj, 2017Nu är albumet Great Pectus - Höst 2016 uppdaterat med höstens alla bilder <3 Vår bilder är på väg dom med! :)
Kategorier
Länkar
Arkiv
- december 2018
- juli 2018
- februari 2018
- december 2017
- november 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- maj 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
- mars 2016
- februari 2016
- januari 2016
- december 2015
- november 2015
- oktober 2015
- augusti 2015
- juli 2015
- juni 2015
- maj 2015
- april 2015
- mars 2015
- februari 2015
- januari 2015
- december 2014
- november 2014
- oktober 2014
- september 2014
- augusti 2014
- juli 2014
- juni 2014
- maj 2014
- april 2014
- mars 2014
- februari 2014
- januari 2014
- december 2013
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- augusti 2013
- juli 2013
- juni 2013
- maj 2013
- april 2013
- mars 2013
- februari 2013
- januari 2013
- december 2012
- november 2012
- oktober 2012
Månadsarkiv: september 2014
matte är faktiskt här
Ibland när matte sitter vid datorn och Pectusen sover bredvid. Så lyfter jag på hans baktass och ger den en puss och sätter den sen mot min kind för att känna hans värme mot min kind. Emellanåt håller jag om hans baktass för att känna hans puls, att han faktiskt är här. Och ibland sträcker han sig så långt han kan med tassarna för att känna att matte är faktiskt här <3
Min favorit
Jag brukar säga Min plutt. Min pectus. Min voffe, osv.. Och idag förklarade jag för Pectusen vad jag menar när jag säger så. Han är ju sin egen, så klart :) men han är familj tillsammans med mig. Och när matte säger "min" menar jag att det är för att han är min favorit <3. Han kändes ganska nöjd med det, och lät mig dela kudde med honom en stund efter det :)
En hund en läromästare
Idag på promenad mötte vi en väldigt hundrädd man. Han klev åt sidan och stelnade till som en pinne. Han stirrade ut Pectusen och följde honom med blicken medan vi gick förbi, och förstod inte att han hotade honom genom sitt kroppsspråk. Samtidigt så skickade han ut väldigt obehagliga signaler och energi som gjorde lillplutten ännu mer misstänksam, så han speglade samma tillbaks. Han sa voff och bad den konstiga hotfulla människan att hålla avstånd.
En hund är en sann läromästare, för det är precis så här det är. I mötet med dom så speglar dom ens inre balans och energi man sänder ut. Frågan är bara om man har modet att acceptera sanningen om sig själv. Och kan ta till sig av det som speglas tillbaka och vågar ta steget att växa från vad som är. Alla hundar är inte lika känsliga för en människas balans som Pectusen är. Vissa hundar kan stå trygga och försöka överföra sin egen balans till dom som sänder ut konstiga energier och signaler, för att göra människan och andra djur trygga. Medan Pectusen är sån att han speglar vad som kommer emot honom. Han är en läromästare! :). Men han lär sig och utvecklas hela tiden, och kanske kan han en dag när han blir lite äldre stå där trygg och läka andra i deras rädsla och obalans <3
Publicerat i Allmänt, En riddare
Fotokameran på hyllan
När det blir många och långa arbetsdagar så ligger fotokameran på hyllan och den lilla stund som finns över på kvällen delar Pectusen med matte. Vi ligger intill varandra, äter ben tillsammans. Leker med en leksak, kramas och pussas och bara är med varandra. Önskar att det fanns mer tid än så, plutten! Men du ska veta att du får all min tid jag har över. Matte älskar dig! <3
Tålamodsträna :)
Helst av allt så vill Pectusen leka, vara nära, vara tillsammans och göra allt matte+pectus eller husse+pectus. Men samtidigt så är han också lite ensamvarg, och någon som vill ha respekt för den varelse och liv han är. Så vi ger honom utrymme så gott vi kan. Då folk kommer fram och frågar om dom får klappa så säger vi nej, men du kan få ge en godis till honom. Det tycker Pectusen är alldeles lagom kontakt med främlingar, och de vi möter lyser samtidigt upp i sin kontakt med honom även om det inte var att klappa på huvudet dom gjorde. Ibland suckar han, för matte måste alltid kramas och pussas så mycket. Så kanske har jag varit dålig på att ge honom hans utrymme? Men jag brukar kalla det för att tålamodsträna honom :). För som alla vet så ska en grandis ha mycket tålamod som egenskap :). När han sen ligger vid sidan om mig på soffan så brukar han krypa uppåt min famn, och bara man inte ger honom någon uppmärksamhet, som att råka se honom och tycka att det är gulligt när han ålar sig fram längst soffan, så får man ha honom där en stund.
Publicerat i Allmänt