Tålamodsträna :)

Helst av allt så vill Pectusen leka, vara nära, vara tillsammans och göra allt matte+pectus eller husse+pectus. Men samtidigt så är han också lite ensamvarg, och någon som vill ha respekt för den varelse och liv han är. Så vi ger honom utrymme så gott vi kan. Då folk kommer fram och frågar om dom får klappa så säger vi nej, men du kan få ge en godis till honom. Det tycker Pectusen är alldeles lagom kontakt med främlingar, och de vi möter lyser samtidigt upp i sin kontakt med honom även om det inte var att klappa på huvudet dom gjorde. Ibland suckar han, för matte måste alltid kramas och pussas så mycket. Så kanske har jag varit dålig på att ge honom hans utrymme? Men jag brukar kalla det för att tålamodsträna honom :). För som alla vet så ska en grandis ha mycket tålamod som egenskap :). När han sen ligger vid sidan om mig på soffan så brukar han krypa uppåt min famn, och bara man inte ger honom någon uppmärksamhet, som att råka se honom och tycka att det är gulligt när han ålar sig fram längst soffan, så får man ha honom där en stund.