Månadsarkiv: november 2017

Man förväntar sig på något sätt att dom ska finnas med i livet för alltid. Att nu på något sätt ska vara för alltid, även om lite små saker kommer att förändras. Allt är bara en fas. Tonåren. Den lite lugnare tiden. Lite gråa hår. Ett nytt grått hårstrå i ögonbrynet, och ett på magen. Alla dom där ålderstecknen. Men alltid ska han finnas med mig. Det är bara en fas. Efter 6årsdagen fick vi höra annat. Pectus blev halt, ville inte äta mat, han hade ont. Bakbenet knäpper. Han har svårt. Rasar ihop i trappan när han försöker springa upp som vanligt. För det går inte mer. Han förmodas ha atros, både fram och bak. Inte bara det, han har blivit gammal säger veterinären. På flera ställen påminner folk mig om det här. Det är inte bara en fas. En dag kommer dom inte längre att finnas med oss. Det blev så tydligt just då. Lille Pectus, fyllde 6 år 20 oktober. Du är fortfarande här <3 och mår bättre nu, och jag ska göra dig stark som hulken så att du kan leva i många år till.