Min stjärna på morgonen. Min stjärna på kvällen. Min stjärna på dagen. Min stjärna i livet, och snart, min stjärna för evigt på himmelen.
Han är den bästa jag kan tänka mig, och aldrig kommer jag hitta en hund som honom igen. Ofta har jag oroat mig över mina beniga axlar, men inte nu längre. Han vilar sin haka där, vill vara så nära det bara går, och har aldrig brytt sig om beniga axlar, eller något annat i mitt utseende för den delen. Han älskar mig påklädd, han älskar mig naken. Han älskar mig sovandes, han älskar mig vaken. Han är en stjärna i min vardag. Och jag, jag tycker om mina axlar, för där är du och där är jag.
Han är glad varje gång han ser mig, alltid den gladaste i världen. Han vill vara med mig varje dag, och han har lärt mig att tycka om rutiner. Han har visat mig hur det är att aldrig bli dömd, och hur kärlek aväpnar det mesta. Han har fått mig att känna hur det är när någon ger tillbaka det jag själv har att ge. Han har lärt mig så mycket i livet, och med honom har jag all den kärlek jag vill ha.
Veterinärbesöken blir fler, och jag vet aldrig längre om jag får ta med mig honom hem. Idag var det dags igen. Fick lämna honom där och åka ensam hem. I bilen kom tårar och hemma fick jag inte ordning på någonting, och då var det bara frukost jag skulle äta.
Lite senare ringde telefonen, och då var jag redan på väg i bilen, för jag kunde inte vänta hemma en sekund till. Hade bara några minuter kvar innan jag var framme. Levde han eller valde han himmelen? När hon berättade att han hade vaknat ut narkosen så kom tårar igen. Och nu är han här hemma med mig igen <3
Min stjärna på morgonen. Min stjärna på kvällen. Min stjärna på dagen. Min stjärna i livet, och en dag, min stjärna för evigt på himmelen. <3