Finns med hela vägen nu

Det bästa jag har Men du börjar bli trött nu, och kanske är detta ditt sista år. Vi ska till veterinären om bara några dagar nu, och diskutera. För kanske väljer du himmelen bara snart. Men jag är glad, för jag har inte börjat tänka att jag ska ta vara på den tid vi har kvar nu. Jag gjorde det redan vår första dag. För jag visste redan då. Att jag skulle ta in dig i mitt liv, älska dig, och skapa djupa band med dig. Vi skulle vara varandras familj. Ta hand om varandra, inte såra, och ge kärlek. Och när det gick fel, lära varandra och i det ge varandra ännu mera kärlek. Sedan en dag alldeles för tidigt, skulle du välja himmelen och jag skulle tvingas leva vidare utav dig. Jag skulle se dig överallt och höra dig i varje fotsteg. Alltid har du ju varit med mig, och sedan skulle jag vara ensam utan dig. Men jag valde det, på samma sätt som jag tagit mod till mig att våga dela det med människor, så tog jag mod till mig i detta. Och redan från vår första dag gav jag allt. Var hemma tre första åren med bara dig. Lade allt jag hade och tid på bara dig. Gick till veterinären när du blev sjuk. Läste på om alla dina sjukdomar och höll dig frisk och välmående. Gav allt jag kunde. Och jag gav vad jag hade lovat. Men sedan hösten nu, är vi båda lite mer redo på riktigt för att släppa taget. Men inte riktigt än, kanske bara snart. Och kanske blir det här din sista sommar. Fina du jag finns med hela vägen nu.
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.