Armbåge ner till golv: 49 cm
Bröstkorg, omkrets: 112 cm
Hals, omkrets: 60 cm
Hals+nacke: 23 cm
Has till golv: 26 cm
Huvud: 19 cm
Manke till svansrot: 83 cm
Manke, höjd: 93 cm
Nosrygg+nos: 14,5 cm
Svans: 63 cm
Öronlapp, hängande: 20 cm
Dom där stunderna han (när en grandis) inte alls lyssnar, och, ja, när matte kastar snöbollar överallt där dom inte ska vara då är det kanske inte så konstigt
Idag har Pectus Esteban varit med matte på stan. Några frågade om att fota, andra ville prata, och några ville också klappa. Men alltid är det samma, han möter människor som knappt kan hålla sig för skratt, och som ler och som skiner upp som solen av att bara se den vackra varelse han är. Även den som inget hem har, lyser som en stjärna på himlen och ler som att dom var alldeles sådär lyckliga för en stund. Och som att allt annat i världen var ur tankarna. Så det spelar ingen roll vem du är, vad du har, för när Pectus Esteban går förbi så kan han röra alla vid hjärtat och få vem som helst att le från sitt innersta!
Två dagar i veckan så är jag borta på kvällen. Hämtar Pectusen först på dagis, ger honom mat och allt han behöver. Men mest av allt så vill han bara ha mig här. Vi hälsar inte så mycket på varandra på dagis, och han är ok med det. Vet att matte helst vill att han ska vara lugn där. Men så kommer vi innanför dörren, och han slänger upp sin ofarligaste del mot mig, viftar järnet och väntar på att jag ska få av mig jacka och skor. Sen vet han vad som väntar. Mattetime! Hans bästa stund på dagen <3 Men så kommer dom där två dagarna i veckan när jag inte hinner umgås. Han vet precis vad som väntar, går upp och lägger sig i soffan och tittar på mig med ledsna ögon. Och det blir svårt för mig att åka iväg. Så varje helg har blivit hans. All min lediga tid. Han går dit jag går. Jag åker tidigare från jobbet för att hinna vara med han. Tar semester ibland. Och hoppas på att han förstår en dag att det kommer en torsdag efter en onsdag. Och att han ska se det som en bra stund att få vila, eller vakta, och ha andra uppdrag i livet medan jag är borta.
Är Pectusen hemma och tar igen sig efter att han i torsdags var och badade med hunddagis. Han for genom vattnet som en torped, lite som han brukar göra, och gjorde sig väldigt illa på en trampdyna. Men ingen fara! Matte plåstrar om och fixar, och redan idag så kunde han gå 3 km utan att såret gick upp <3 Så ingen mer konfetti. Och inget mer när matte inte märker och ser, och ställa sig framför med konfetti hängandes i munnen och vifta på svansen.
På Pectusens senaste grandissträff, i Slottsskogen, så var där 4 blå grandisar. Dom blå som man tror är sällsynt var det nu flest av. Sedan var även en tigrerad och en mantel med. Totalt blev det 6 grandisar som busade runt, och busigast av alla var såklart "lillebror" :)
Så länge Pectusen lever så kommer hans hemsida att vara levande och fyllas på med allt han är. Bara det att matte behövde en liten foto- och inläggspaus. Men här kommer alltid att vara en plats för att samla och visa allt du är. Och hur mattes hjärta ser dig <3
Så länge Pectusen lever!
Jag kom hem för lite mer än en timma sen. Ingen Pectus här, ingen som kommer springandes mot mig och ser det bästa han vet i världen. Visar det och låter mig veta det. Tittar på klockan och tänker på Pectusen, kommer han inte hem snart? Inget är sig likt utan honom här. Men snart. Snart så är lillplutten hemma och då ska jag låta honom få veta att matte har saknat honom massor också <3
Idag ute på vår promenad så fick Pectusen för sig att sätta sig lite här och var. Det betydde att nu ska matte ge en till godis. Han kom på det alldeles själv! :) Så här behöver jag alltså inte be honom att sitta ner och belöna, här är det att be matte göra och matte gör. Så vart är min belöning undrar jag? Han får alltså belöning när jag ber om något, när han ber mig att göra något får jag? Ja, kanske något jag behöver fundera på :) Men något som jag i alla fall vet att han alltid ger mig, oavsett, är en otroligt stor glädje och värme. Och vad han än gör, så får han mig att ta fram kärleken i mitt hjärta. Och det är jag så otroligt tacksam för. Så träna du matte, och låt mig få öva på att ta fram kärleken i mitt hjärta med allt du gör, smarta vovve!
Idag har Pectusen övat på att åka spårvagn :). På spårvagnen flydde det några från oss, och några ville byta ett par ord med oss. Och en tjej under vår utflykt fick mig att skratta högt mitt i allt. Pectusen stod en halvmeter från ingången, vänd mot den och tittade på medan en tjej klev på spårvagnen. Hon lät sig inte skrämmas av storlek och hundar och nickade åt honom medan hon klev på. Så otroligt charmigt! Haha. Ja, vad skulle man själv göra i en sån situation? Så där satt jag och kunde inte sudda ut den synen när hon nickade åt honom, och satt och skrattade för mig själv på spårvagnen :)
