När Pectus Esteban och jag var på promenad i morse i morgonsolen <3

Gick vi förbi träd och stora grenar som fallit till marken. Några hade legat där länge och några precis fallit. Pectusen travade glatt förbi på väg till sitt vattenställe. Poff sa det då och ett stort grönt moln omringade honom, men han fortsatte som ingenting hade hänt.

När jag sen kom ikapp honom och såg hans gröna ansikte så kunde jag inte hålla mig för skratt. Så där gick jag i skogen och skrattade för mig själv, och han som en målad krigare. Pectus Esteban, du är alltid så fin i mitt hjärta <3