Pectus Esteban – En blå grand danois

Idag när jag kom hem från mitt jobb så gjorde jag och Pectus som vanligt. Vi tar oss en alldeles egen stund. Han vill alltid småbusa lite efter att han hälsat, så det gjorde vi. Sen stekte jag köttfärs till honom, och han väntade så länge på den köttfärsen. Låg på sin kudde i vardagsrummet och väntade på att det skulle kallna, och jag gjorde under tiden i ordning min mat ute i köket. När vi ätit upp, utan att något var undanplockat, låg vi båda på vardagsrumsmattan och sjöng tillsammans. Det var ett av dom vackraste ögonblicken jag haft tillsammans med honom. Vi båda höll samma ton, och höll kvar den länge. Kändes så kärleksfullt, att sjunga tillsammans med varandra. Han tar inte i, ylar inte, utan sjunger så försiktigt, och håller samma ton som sin matte. Att en hund kan göra så? Har aldrig varit med om det förut. Aldrig sett det på youtube, aldrig hört någon berätta det. Men han kan, Pectus Esteban. Han kan sjunga hela minuten tillsammans med den han känner band med <3 Och det är en så stor ära för mig, att få ha en individ som honom i mitt liv, som vill connecta så.

Det är så här vi gör det! Med paket som skickas hem, allt inuti kan ju vara jättespännande. Det kan rivas, bubblor kan spricka. Ja, det är en av dom allra bästa sakerna Pectus vet, att få vara med att öppna post och paket